Det är väl klart att brevskrivarna satt så långt hemifrån att de kostade på sig att ta i en smula. Man skröt lite för dem där hemma och lade till.
Kristina längtar hem
Foto: Beata Bergström |
Men det är lika självklart att många likt Kristina aldrig förmådde sluta längta hem.
Eftersom så många emigrerade till Amerika just från Småland, tedde det sig med åren allt mer normalt att ge sig i väg. Amerika blev en del av vardagen. Det talades om Amerika i vartenda stuga, på varenda kyrkbacke om söndagen. Att folk man kände reste till Amerika var betydligt vanligare än att de reste till Stockholm. Amerika kom på så vis vartefter tankemässigt allt närmare. Det kom ju brev där bortifrån. Det kom fotografier. Det fanns adresser att hålla sig till, vänner och släktingar kunde kontaktas vid ankomsten. Med tiden byggdes även svenska kyrkor och svenska postkontor i de större städerna. I lokaltidningen stod adresser till redare som åtog sig att frakta folk över Atlanten, då och då kom amerikafarare till och med hem igen och spred ytterligare fantastiska berättelser om landet på andra sidan havet.
Det blev på så vis allt lättare att ge sig iväg - bara man kunde skrapa ihop nog med pengar.
Svenskarna i USA arbetade från början med sådant de kunde hemifrån. Blev de inte bönder, som Karl Oskar, blev de snickare, murare eller andra hantverkare. Med tiden blev en del byggmästare, andra rika på guldfyndigheter, andra åter hittade sin plats i yrken som de aldrig ens drömt om förrän de kom till Amerika.
Men de började alla med hårt slit, de var vana vid arbete hemifrån. Kvinnorna tog ofta plats i de amerikanska hemmen. Det talades i USA på den tiden om "The Swedish maid", det svenska hembiträdet. Hon var så vanlig i amerikanska hemmen att hon blev ett begrepp för sig.
Sista sidan
Våren 1998
Föreställningen | Bakgrund | Bildspel | Produkter | Ladda hem
