| | 
Låt oss säga att resan börjar i Växjö i Småland. Någonstans ska man börja, allra helst med ett besök i Utvandrarnas Hus. Vid invigningen av huset 1968 skänkte Vilhelm Moberg sin "utvandrarkista", fullpackad med källmaterialet till hans fyra utvandrarromaner.
Åk mot Kalmar längs riksväg 25. I Lessebo, som är berömt för sitt finpappersbruk, finns en avtagsväg mot Ljuder. Längs den vägen ligger Ljuders kyrka. Oväntat stor är den där den ligger på höjden ovanför sjön. Bred, ljus och rymlig inuti, en riktig så kallad Tegnérlada. Biskopen och poeten Esaias Tegnér lät nämligen bygga just den här sortens småländska kyrkor på sin tid, alla såg ut ungefär så här. Kyrkan i Ljuder är just från utvandrartid, byggd strax före 1800-talets mitt. Den gamla medeltidskyrkan hade då blivit för liten för sockenborna, som snart skulle ta Gud i hågen och söka lyckan i Amerika. Utfattiga var de, svalt gjorde de, men skänkte gjorde de. Utan Ljuderbornas ofattbart uppoffrande gudfruktighet hade biskop Tegnér inte kunnat bygga kyrkan, den saken är klar.
Och när Vilhelm Moberg skriver om dem som styrde i socknen på Karl Oskars och Kristinas tid citerar han mycket riktigt Romarbrevet i bibeln:
"...och den överhet som finnes är förordnad av Gud."
Sade biskopen Tegnér att det skulle byggas ny kyrka, kom ordern alltså direkt från Gud. Det visste sockenborna i Ljuder. Ju fattigare desto eftertryckligare visste de detta.
Har man tur är kantorn Yngve Wirkander på plats i Ljuders kyrka när man kommer. Har man ännu mer tur har han lust att berätta lite av allt han vet om trakten efter att ha verkat där i fyrtio år.
Yngve Wirkander gjorde i samband med att utvandrarromanerna kom ut, fyra grafiska blad som han skickade till författaren. De var kärleksfullt inspirerade av Mobergs utvandrarepos. Men Wirkanders ton när han berättar, är lika kärv som Karl Oskars: "Jag sa till Vilhelm Moberg att tycker du inte om dem, så finns ju alltid papperskorgen."
Men Moberg tyckte om dem. Han tyckte så mycket om dem att han hängde dem på väggen i sin skrivarstuga på Väddö. På så vis kommer det sig att bladen småningom återvände till Småland och hamnade på Svenska Emigrantinstitutet i Växjö. För där finns Mobergs skrivarstuga uppbyggd just så som den såg ut, med varenda pinal på plats och med Mobergs egen röst i högtalare. Och där hänger alltså även Yngve Wirkanders fyra bilder vid skrivbordet för alla att se.
"Han ringde en gång och var arg för att Korpamoen hade pekats ut på karta. Han sa att det där var hans eget oppdiktade, inget ur verkligheten. Men då sa jag att i så fall fick han väl dementera det han själv sa i Expressen och då mjuknade han."
Kantorn myser vid minnet:
"Han ändrade ton fort, Moberg, när han var arg. För sedan undrade han om flickorna fortfarande var lika vackra i Skruf..."
Men vad är det här med Korpamoen och Expressen? Jo, snart kommer det. Men först måste vi köra en bit till.
Nästa sida
Föreställningen | Bakgrund | Bildspel | Produkter | Ladda hem
|
