På Utvandrarnas hus i Växjö kan vem som helst få en liten aning om hur omänskligt trångt och mörkt människor hade det ombord på skeppen som skulle ta dem till Amerika. För där finns uppbyggt en modell av hur man levde ombord - kanske just på mellandäck, precis som Karl Oskar och Kristina. Råttorna på golvet är visserligen inte levande. Barnen är inte sjuka på riktigt, ingen håller på att förblöda på grund av skörbjugg. Det stinker inte av boskap, spya, svett, smuts och urin.
Men britsarna är korta och hårda, det syns. Silltunnan står där, det går att förstå att vattnet smakade bra unket. Utrymmet är intill kvävning litet och med minsta fantasi går det att tänka sig hur absolut vedervärdigt skrämmande det måste ha varit för de sjöovana småländska torparna när båten gungade i storm på öppet, till synes oändligt hav.
Eftersom Karl Oskar och Kristina och de andra enligt Vilhelm Moberg tillhörde de första som lämnade sin socken för att söka lyckan västerut, var deras skepp litet. Deras Charlotta af Carlshamn var ett av de allt flera skepp som med växande utvandrarströmmar började kombinera frakt av gods med frakt av människor. På Utvandrarnas hus finns en modell av Charlotta i genomskärning.
"Det var briggen Charlottas sjunde resa som utvandrarfartyg", skriver Moberg och anger avresedatum till den 14 april 1850. Antalet passagerare ombord sade han var 78, samtliga på väg till New York.
Det skulle bli betydligt fler senare.
Femton år senare var amerikanska inbördeskriget slut. Det var lugn och ordning i Amerika. Pionjärer bland utvandrarna, som Karl Oskar och Kristina, hade hunnit skicka många brev hem. Det gick bra där borta. De klarade sig.
Utvandrarskeppen blev större vartefter utvandrarströmmarna växte. Det fanns pengar att tjäna, inte bara på utvandrarnas resor utan även på hemvändandes. Skeppen byggdes därför för att frakta människor, inte som briggen Charlotta människor och järn i kombination.
Det blev lättare att ta sig till hamnarna också. Med järnvägens hjälp gick det så småningom att köpa biljett hela vägen från byn i Sverige till byn borta i Amerika. Det här var de stora järnvägsbyggenas tid, både i Sverige och i Amerika. Man klev med tiden på tåget och vinkade adjö, tog inte längre häst och vagn som Karl Oskar och Kristina.
Nästa sida
Föreställningen | Bakgrund | Bildspel | Produkter | Ladda hem
