Värt att veta


 

Mobergs skolklass i Påvelsmåla skola
Mobergs skolklass
Större bild
Folkskolestadgan kom inte förrän 1842, den som sa att alla barn i Sverige skulle lära sig att läsa och skriva. Att kunskaper och myter om Amerika kunde spridas så effektivt byggde inte minst på att allt fler i befolkningen kunde läsa böcker och tidningar. Men Johanna lärde sig aldrig skriva, heller aldrig att läsa.

"Hon måste gå till en granne för att få brev skrivna till barnen, hon fick gå till grannen för att få deras svar upplästa", skriver professor Beijbom i sin bok om Vilhelm Moberg.

Men det var verklighetens Johanna som i hela sitt liv längtade, längtade, längtade. Inte hem till Duvemåla, som Kristina, men efter att hennes barn skulle komma hem till Duvemåla igen. Det var Johanna som brukade säga: "Att följa sina barn till stationen när de far till Amerika är som att följa dem till graven."

Moberg låter i Utvandrarna Karl Oskars far säga det i stället. Det är bara Kristina från Duvemåla som hör orden. Och det är hon som får gestalta Johannas livslånga längtan.

Så nära verkligheten balanserade Vilhelm Mobergs berättelser, att smålänningarna i hans hembygd faktiskt protesterade mot hans beskrivning av dem. 1951 kom det till och med ett upprop, där bland andra bybor från Algutsboda protesterat mot att deras förfäder och släktingar skildrades som "lortgubbar och sedeslösa människor".

Mobergrummet, Utvandrarnas Hus, Växjö
Mobergrummet
Utvandrarnas Hus
Större bild
Uppropet finns bevarat. Det hänger på väggen i Vilhelm Moberg-rummet i Utvandrarnas hus i Växjö.

Det gjorde Vilhelm Moberg rasande och djupt besviken på sina smålänningar. Han hävdade envist sin principiella rätt att, som de sa i hans barndom, "rimtera". Han sa att han "skrev för att stilla sin nyfikenhet".

Och nog studerade han de svenska utvandrarna innan han började att beskriva dem. Mellan 1947 och 1959, i tolv hela år, arbetade han med sitt verk. Arbetet med utvandrarböckerna förändrade utan tvekan Mobergs liv.

Tre gånger omarbetade han romanens 2100 sidor, somliga avsnitt föreligger i hela fem versioner. Hans forskningsmaterial bildar basen för hans eget romanverk. Men det räckte även till en doktorsavhandling om emigrationen och hans författarskap, som skrevs av Gunnar Eidevall långt senare och publicerades 1974.

I samband med arbetet med utvandrarromanerna kom även Vilhelm Moberg äntligen till Amerika. 1948 for han dit första gången med sin familj. Under många år förblev han sedan en vandrare, om än aldrig vare sig utvandrare eller invandrare. Han reste i väg från Sverige många gånger, men återvände alltid.

Författaren Vilhelm Moberg dog 1973.

I sommar firas hundraårsminnet av hans födelse. Skulptören Oliver Weerasinghe, som bor i Limhamn utanför Malmö, fick för fem år sedan uppdraget att utföra en byst av författaren. Monumentet ska stå utanför entrén till samtidigt 30-årsjubilerande Utvandrarnas Hus i Växjö och avtäcks just den 20 augusti, på författarens födelsedag.

Sista sidan

Våren 1998